Vilamoura (Old)

Vilamouras gamla bana är en pärla i denna portugisiska golffaunan. Den är den näst äldsta banan i Algarve, designad av Frank Pennink. Gamla banan öppnades 1969 och har otvetydigt förblivit en av Portugals och Europas finaste banor sedan dess. Pennink ville bygga en bana i Algarve som skulle påminna den då snabbt växande antalet brittiska resenärer om de stora inlandsbanorna hemma, något som han verkligen lyckats med. För att säkerställa att banan fortsatt upprätthöll denna position genomförde Hawtree & Sons 1997 en omfattande uppgradering och ombyggnad, vilket också innefattade installationen av ett nytt avancerat bevattningssystem. Precis som med många av de andra bästa banorna var det väldigt lite behov av att utföra stora jordarbeten för att utveckla Gamla banan, bara små ändringar i den befintliga terrängen och vegetationen. Utslagsplatserna har alltid hållits perfekt skötta; fairways är redan fantastiskt utformade och kantade av träd, vilket gör att utslagen och riktningen på dessa är avgörande; greenerna är relativt små, speciellt på par-tre hålen och hindren som är perfekt placerade för att fånga dåliga slag. Banans par är ovanligt satt till 73. Hålordningen ändrades dock genom att byta 5: e och 18: e hålet. Det ledde till att antalet par-fem på andra nio reducerades till tre. Varje hål kommer att fastna i minnet på den som spelat banan. Så majestätisk är banan. Den lurar nästan spelaren in i en falsk känsla av säkerhet under de första fyra hålen, som är relativt raka – bara spelaren slår raka utslag. Det 5:e är ett fantastiskt korthål över en sjö till en liten sluttande grön. Resten av hålen på första nio kräver total koncentration. Försiktiga slag och konservativa klubbval rekommenderas. På 6:e, Par-fem kan ge en birdiechans från den vanliga utslagsplasten, men bara efter en bra drive och ett långt järn eller fairwayträklubba till en sluttande välbevakad green. Banans kanske bästa hål är utan tvekandet 8:e med Hcp 1. Den är drygt 400 från herrarnas utslag. Hålet sluttar nerför en backe mot en fairway bunker, svänger försiktigt till höger och stiger sedan upp till en smal green väl skyddad av träd. Ett par här, är en sällsynt och underbar upplevelse. Det blir inte lättare på andra nio!. De 10:e, 11:e och 12:e hålen testar spelarens med en variation av slag och noggrannhet från tee. Se upp för klustret av fairwaybunkrar på det 12: e. De är stora, djupa och perfekt placerade för att fånga spelarens andraslag på detta 480 meters par-fem. Det 16: e är den sista av par-fgem hålen och är mer än 500 meter långt. Det kommer att krävas tre utmärkta slag till en smal green skyddad av tre stora bunkrar för att få putta för birdie. Klubbhuset och restaurangen kompletterar den utmärkta banan, så att gästen kan luta sig tillbaka och återuppleva rundan, genom en uppmärksam och serviceinriktad personal. En historisk bana.